"'Ska vi gå eller.' Loé ser inte på honom. Hennes kropp är ett barns, inte rösten, inte blicken. Om de hade levt i en annan tid hade de bägge kunnat vara barn, öppna för allt, nu och nu den enda riktningen."

Gawar och Loé har ingenting. De har varandra, det har de bestämt. Deras uppgift är att ta sig till templet i Port Ondeo, en sönderfallande, sluten stad. Det sägs att det går att leva där, om de kan ta sig till den norra stranden, om de blir insläppta.

De går i dallrande hetta, överallt samma ursinniga bländljus. Flodens giftiga algsörja kryper in över land, måsarna hånskriker ovanför. Solen stiger och de fortsätter, det har de lovat. Det finns inget utrymme att ge upp.

"Lilo" är en berättelse från en tid då människorna har förlorat herraväldet över den levande världen, då ingen längre kommer undan förstörelsen. Flodödlans tid, den svarta tångens tid, myrornas tid.