Julia är i den jämtländska byn Trång sedd som en tokkärring. Hon berättar sagor för sitt barnbarn Alice om möten med Storsjöodjuret. Länge känns berättelserna sanna för Alice, men efterhand blir hon övertygad om att allt är lögn och att mormor Julia verkligen är tokig. Strax efter att mormor dött rasar faster Marianne oväntat in i Alice liv. Marianne blir hennes trygghet.

Ödet, eller snarare en eldsvåda, leder dem så småningom till Lecco, en liten italiensk stad vid Comosjön. I Lecco möter de den äldre gentlemannen Guido, som lovar att lära dem italienska. Brev och teckningar i en gammal koffert från Guidos farfar väcker alla hennes minnen av mormor till liv. Kan det ändå ha funnits någon sanning i Julias sagor?